Barn har ingen känsla för kvalitet

Min pojkvän är inte hemma, vilket betyder att min högerarm har blivit väldigt överarbetad. Jag hatar verkligen att behöva ha playtime på egen hand! Eller ja. Katten kanske i och för sig gills som en person? Oavsett så är det något jag helst slipper.

Det är nämligen så att Ibis (aka ”Katten”) har fått dille på tops! Zach (aka ”Pojkvännen”) gav katten en sprillans nyinköpt tops att leka av sig med förut. Problemet är bara att djuret inte kan underhålla sig själv, utan måste störa mig eller Zach med hans fåniga hittepå’s! Givetvis slängde jag topsen i soptunnan så fort Zach hade försvunnit på äventyr utanför lägenheten.

Oturligt för mig är Ibis inte efterbliven och han rotade upp sin nyfunna lekkamrat ur soporna igen. Han kom skuttandes in i vardagsrummet med den i munnen och då visste jag vad som komma skulle. Sedan dess har jag tvingats leka med honom i åtminstonde 30 min. Vilken lek, you ask? APPORT. Helt jävla sjukt. Varför gillar han hundlekar?!

Jaja. Jag har iallafall kunnat muntra upp mig med några inlägg av Maddox, men det bästa inlägget av honom är ändå detta. Eller vad säger jag?! Det bästa inlägget EVER MADE känns mer korrekt! Känner att ”crappy” verklingen är en underdrift. Som titeln lyder; barn har ingen känsla för kvalitet…

Nu kom Ibis och puffade med huvudet på mig, this means PLAYTIME… 😦

-Tina